Växlande molnighet.
Det finns en sorts människor som får alla ens säkringar att gå samtidigt.
Det finns dem som får varje skruv man så omsorgsfullt låst fast kroppen med,
Att lossna.
Det är då man vet, att endast kapitulera kvarstår.
En viss sorts människor är klädd i tunnare hud.
Det gör dem mer känsliga. För beröring.
& för hårda slag.
Men i ett tomrum någonstans, finns någon som kysser bort all ångest.
& Rädsla.
För en stund tillåts vi vara hel igen.
Allt gör mindre ont och den höga pulsen saktar ner.
Tills jag knappt känner den mer.
"Jag är molnet framför min egen sol" sa jag.
"Du är allt annat än vem som helst" sa du.
