Skjut dig själv och skit i andra.
Här sitter jag, full på rödvin och försöker reda ut mitt trassliga liv.
För vad är ett liv bakom stängda dörrar egentligen?
Där ingen ser eller hör några arma rop efter hjälp.
Alla människor som en gång betytt något var precis som förbipasserande tomma skal. Jag förvånas och skäms över mig själv som någonsin lät det hända. Hans liv betydde helt enkelt mer än mitt. Han grodde rötter under mina revben och grenar hade formats sig runt mina nyckelben.
Jag klädde mig i kaos. Jag var så liten. Jag var ingen.
Tills en dag då jag kunde leta reda på min ilska och vågade stå naken inför mitt mod.
Jag övergav min frustration och lämnade en plats åt förtröstan.
Jag är samma jag idag, bara lite annorlunda.
