Gamla poesifyllda sår
Tids nog bleknar allt.
Minnen, verklighet, ja till och med det lilla Jag:et falnar till slut och tappar sin färg.
En tonårings skakiga sångröst. Notblad efter notblad, fyllda med känslor.
Bakom låsta dörrar skrek min hud, mina kotor och mina revben.
Allt gjorde ont.
Men allt bleknar, tids nog. Glöms bort i takt med det nya livet.
Minnen av ett annat liv, motgångarnas bevis och kärlekens efterspel.
Är souvenirer från förr, som jag evinnerligen bär med mig på min arm.
Numer bleka.
