Dålig i skolan.
Jag har alltid varit ett typisk "G-barn" när det kommer till skolan. Åtminstone när det kommer till de teoretiska ämnena, dom praktiska ämnena har alltid legat mig varmt om hjärtat och de låg jag alltid väldigt bra till i. Jag fick alltid höra under högstadiet att G var ett bra mål för mig att sikta mot. Man tog till och med fram anpassade texter för att jag lättare skulle kunna hänga med under svenskalektionerna. Dom skickade mig på läs och skrivutredning för de upplevde att jag hade dyslektiska drag. Jag förstod verkligen aldrig varför, jag har alltid älskat att skriva och det är något jag känt att jag varit bra på. Däremot har jag aldrig varit en bokmal och jag har aldrig kunnat plöja bok för bok, och jag visste att jag läste långsamt och jag behöver ofta läsa samma text flera gånger för att den ska gå in. Men jag upplevde aldrig att jag var dålig. Inte förrän min dåvarande svenskalärare påpekade detta och ansåg att jag inte klarade kraven för vad en 16 åring ska klara av. Sedan dess har jag alltid haft den uppfattningen om mig själv - jag är ett "G-barn" och jag kommer aldrig vara något mer än så.
Jag har verkligen kämpat den här första terminen av min utbildning, det har varit otroligt mycket litteratur, tung och krånglig litteratur. Men jag har tagit mig igenom det, utan några större men. Jag inser att jag verkligen har fastnat i orden som min dåvarande svenskalärare sa till mig och bilden som jag målade av mig själv. Jag har precis fått tillbaka min senaste tenta som jag hade på kursen Utbildningsvetenskaplig kärna 1 som var en otroligt svår tenta, ungefär 15 stycken ur min klass kuggade. Men jag klarade mig och fick dessutom ett C, något jag verkligen inte förväntade mig. Jag har till och med fått ett B på min förra kurs och ett A på vissa uppgifter. Jag, ett "A-barn" ? Det kan väl inte stämma? Det känns så skönt att jag pluggar på universitet och ändå lyckas med bravur. Min handledare trodde inte på att jag bara var 19 år (jag är yngst av alla i min klass) när vi hade seminarie en gång, jag hade så kloka och bra argument sa han, inte alls som alla andra studerande 19 åringar han hade mött.
Jag vet allt om jantelagen och att man inte ska tro att man är något men jag är bara så otroligt stolt över mig själv och vad jag lyckats åstadkomma under den här perioden. Inte bara med skolan men också med min egen självbild. Från ett "G-barn" till ett "Jag kan om jag vill-barn". Jag vet med säkerhet att jag aldrig kommer trycka ner ett barn på det viset, hur tuff än situationen kommer vara så kommer jag aldrig sluta förrän barnet siktar mot stjärnorna. Det är precis det som det handlar om när man är en bra lärare - att se varje barn som individ och aldrig någonsin begränsa någon på det viset som jag blev.
/ f.d "G-barn" och blivande förskollärare.
