"And by spring, we are done"
Helt plötsligt var du bara borta.
Du som funnits här.
Rösten i telefonen. Borta.
De fina orden. Borta.
Famnen jag befann mig i. Borta.
Men tankarna, så nära.
Sorgen, ännu nära och påtaglig.
Kommer den någonsin kännas frånvarande?
Borta?
Allt tar sin tid. Sedan kommer kanske även sorgen vara det..
Borta.
Men nära är du alltid. I hjärtat. I tanken. I de varmaste minnena.
