www.RaiseHell.blogg.se

Där ångesten greppar tag och vägrar släppa taget. 

Inte runt min hals. Inte runt min hand. 

Den naglar sig fast, under huden. 

Klamrar sig fast runt nyckelbenen. 

Flåsar mig rakt i nacken. 

Med sin varma

Äckliga

Andedräkt. 

 

Varenda ben i kroppen gör ont när jag försöker gå. 

Varenda fiber skriker stopp. 

Varenda känsla vill fly. 

 

Paranoid.

Upprätt sätter jag mig i sängen, gång på gång. 

Och stirrar på den där skuggan. 

Den där skuggan som egentligen inte finns där.

Men som jag vet finns där. 

 

Att vara vaken skrämmer mig mest. Men att somna är värst. 
Mellanrummet. Bron mellan medveten och omedveten. 

 

Hon lever skyddad, under en stor lånad identitet. 

Nämligen min.